Vi hade iaf tur med vädret...

Finns det någon i detta land som inte har sagt: - Va, ska ni åka utomlands på sommaren?! Den svenska sommaren som är så fin... Jag önskar att jag inte hade tänkt så och bokat en resa när det fortdarande var schysst pris på resorna och man visste vilket hotell man skulle hamna på. Nu sitter man ist vid datorn och letar, letar och letar efter en hyffsat billig resa, där man kanske kan få reda på namnet på hotellet... Har inte lyckats så bra ännu... Fast sedan i andra stunden tänker jag, jag ska ju faktiskt till USA (Las Vegas, Hawaii och Los Angeles) i september så det går ju ingen nöd på mig. Men det är ju på sommaren som man vill ha sol! Inte konstigt att man blir trött och slö, när man tillbringar de flesta timmarna innomhus.

Jag har semester i en vecka nu, så imorgon blir det kusten igen. Nu har mamma och Ola kommit tillbaka från Östkusten så det blir till att umgås med dom lite. Ska bli riktigt trevligt att hänga lite med mamma. Perfekt om/när det blir dåligt väder så kan man åka och shoppa med mamma, eftersom hon faktiskt är snäppet värre än mig gällande shopping.

Simsons filmen har ju premiär snart och den måste man ju bara se! Tror att den kommer att vara grymt rolig. Min lillasyster vill väldigt gärna gå på den, så jag får ta med henne.

Tänkte fortsätta lite på det som jag skrev i förra inlägget, man funderar ju lite mer när man har skrivit och kommer på saker som man glömt att ta med. Jag skrev om att vissa händelser i ens liv sätter sina spår, jag jämförde det med ärr. Vissa är större, vissa är mindre och en del bleknar bort mer än andra. Jag har en del ärr, men jag har lärt mig att leva med dom och det som jag vill ha sagt (som jag inte fick med i det förra inlägget) är att man lär sig otroligt mycket om sig själv, när man får vara med om lite jobbigare saker. Det får ta den tid det tar, det är väldigt viktigt att man bearbetar "sorgen" och inte bara förtränger...

Ni som läser min blogg, det skulle vara väldigt roligt om ni ville skriva en kommentar så att det eventuellt kan bli lite diskussion. :-)

Ta hand om er där ute!
Kram

Brustna Hjärtans Cafe...

är en fantastisk bok som jag precis har avslutat. Boken handlar om 36 åriga Sophie som förlorar sin man i cancer, hon kan inte förstå hur det har kunnat drabba henne. Hennes liv faller samman och i början av boken handlar det om hur en människa kan bete sig när hon är i sorg. Sophie tröstäter och går en dag till jobbet i morgonrock och rosa kanintofflor. Detta medför att Sophie förlorar sitt jobb och sitt midjemått... Sophie flyttar till Ashland i Oregon, där hon lär känna en trettonårig vilsen tjej och en snygg skådespelare, plus en massa andra människor. Hon kämpar iaf med sig själv och går en bakningskurs där hon lär sig att baka de mest fantastiska bakverken. Efter ett tag öppnar hon Brustna hjärtans cafe och som blir en central mötesplats i staden. Sakta men säkert börjar Sophie att bygga upp sitt liv igen, ett liv hon aldrig drömt om att hon skulle kunna leva...

Känslan jag får när jag läser den här boken är på ett sätt obeskrivligt. En del av det livet som Sophie tillslut får är ett liv som jag skulle vilja leva... Jag vill engagera mig i tonårstjejer som har det svårt och spela en viktig roll i deras liv, jag vill öppna ett eget cafe en dag, vilken dag det blir får tiden utvisa och självklart vill jag möta någon att dela mitt liv med :-).

Man kan ju aldrig föreställa sig hur det känns att förlora en man/hustru i cancer eller i någon annan sjukdom/olycka. Men känslan att förlora den man älskar (på vilket sätt det än nu må vara) är en känsla som man själv äger, den går inte att jämföra med någon annans. Jag har förlorat människor jag älskar på olika sätt, både genom att det tagit slut och genom en olycka. Det är väldigt jobba saker att ta sig igenom, men människan är ju fantastisk på det sättet att hon faktiskt klarar det. Sedan är det sådant som påverkar en livet ut på ett eller annat sätt. Det går nästan inte en dag utan att jag tänker på Susanne som förolyckades den 24 juni 1996, hon var bara 16 år och hade hela livet framför sig. Susanne var min bästa vän och jag funderar ofta på hur livet hade varit om hon fortfarande hade levt. Det sägs att tiden läker alla sår, men jag tror helt enkelt att man lär sig leva med det där ärret som finns kvar efter såret, men det försvinner aldrig...

Ett litet mer seriöst/djupare inlägg än det förra kanske, men det var många tankar som väcktes när jag läste den boken. Jag kan varmt rekomendera er att läsa den!

kram på er alla där ute!

Fjällback 2007, fett najs

Just nu verkar det ju vara väldigt inne att blogga och vem vill inte vara inne liksom, hallå, haha. Nej riktigt så illa är det faktiskt inte. Nu är det så att jag tycker att det är väldigt roligt att skriva och dela med mig av saker och ting, så en blogg verkar ju vara en alldeles utmärkt ide.

I torsdags gick jag på semester efter att ha jobbat otaliga timmar i många veckors tid, en väldigt skön känsla. Och det kändes lite extra festligt att gå på semester eftersom helgen i Fjällbacka med tjejerna äntligen skulle bli av. Jag och Johanna åkte ut redan på torsdagen, inhandlade all mat som skulle kunna tänkas att gå åt och lite annat som vi skulle kunna tänkas behöva. Torsdagen blev rätt lugn och vi avslutade kvällen med att se Dirty Dancing, som man självklart har sett hur många gånger som helst. Men med det "humöret" som vi var på då, såg jag filmen med helt andra ögon och vilka det var kan ju ju själva försöka lista ut :-).

På fredagen kom äntligen det fina vädret så jag och Johanna åkte till Hamburgö och lade oss på klipporna där, helt underbart. Ja iaf fram till att jag kännde att något kröp på mitt bröst och försökte slå bort det. Men det lilla djuret ville ju inte alls försvinna från detta fantastiska ställe ;-) utan bestämde sig för att sticka mig på fingret. Shit vilken brännande smärta! Och tänk att ett djur kan vilja offra sig så, för att sedan dö i nästa sekund... Värken gick ganska snabbt över eftersom vi kom på den briljanta iden att lägga socker på. Som tur var fortsatte inte oturen denna dag trots fredagen den 13:e.
Jennie och Ami kom senare på kvällen och stämningen var på topp. Hade även bjutit in ett gäng killar som kom och förgyllde våran tillvaro. Mycket dricka, en del lekar blev det och det brukar vara receptet för en lyckad kväll.

På lördagen var det återigen regn, regn, regn. Detta medförde att vi åkte in till Tanum Strand för att shoppa lite på outleten där, jag tror att det mest inhandlades billiga, snygga underkläder. Lördagen var tjejernas och ledordet för den här kvällen, ja hela helgen för den delen var "Reagge". Och från vilken låt det ordet kommer ifrån är kanske inte så svårt att lista ut såhär i sommartider :-). Kvällen avslutades inne i Fjällbacka på nattklubben STORM (där man förövrigt är garanterat ett ligg, de ni!) på en scen ihop med ett galet gäng som hade svensexa. Grym musik hela kvällen så man gick hem svettig och go den natten. Ja för vi fick gå hem, genom den mörka och geggiga skogen, lite Blair Witch känsla fick man när man gick där.

Söndag, sol och pressa på altanen... Måste ju ta vara på dessa få soltimmar. Helgen slut och dags för tjejerna att åka hem... En otroligt lyckad helg och jag ser fram emot fler sådana framöver :-).

Själv hänger jag fortfarande kvar ute i stugan, min kusin Anna kom hit igår och solen sken igen! Tro det eller ej, men jag har nog fått lite färg på mina ben :-). Kollade på film på kvällen och såg Varannan Vecka (2:a i ordningen), en skön rulle. Idag tisdag vaknade jag av att jag trodde att helvetet hade brytit loss. Jag tror aldrig att jag har sett så mkt regn på en enda gång och åskan gjorde så hela stugan skakade typ. Nu har det slutat regna och det ser lite ljusare ut....

Over and Out!