Ja man hade ju inte riktigt räknat med att biljetterna till Way Out West festivalen skulle sälja slut... Fick lite panik där några dagar innan då jag insåg att dom faktiskt var slut. Men för er som känner mig, så vet ni att jag inte ger upp i första taget. Jag skickade iväg ett mail om att jag kunde tänka mig att jobba på festivalen och fick någon dag senare ett svar att jag var välkommen att jobba inom säkerhet. Detta hade man ju erfarenhet från sedan innan (Arvikafestivalen och Hultsfredfestivalen) så det kändes ju helt ok. Åkte ner till Göteborg på torsdagen för att hänga lite med min kära vän Jennie, vi hamnade senare på kvällen på båten Rio Rio, där det var väldigt mycket folk. En trevlig kväll helt enkelt! På fredagen kl 12.00 var det dags att infinna sig på festivalen för en genomgång av vad som förväntades av en osv. Träffade på några trevliga tjejer med en gång som jag hängde med en del. Det är detta som är fördelen med att jobba på festival, man träffar alltid på roliga och trevliga människor som man vill hänga med. Nackdelen är ju att man får jobba när vissa band spelar som man vill se. Jag hamnade iaf bakom Linne scenen, tältet som även används på Hultsfredsfestivalen. Den minsta av de tre som var... Jag och en till tjej skulle hålla koll så ingen plankade in Back Stage, vi såg antagligen väldigt skrämmande ut där vi gick i våra blåa regncapes för det var inte en enda som försökte, hehe. En del bandmedlemmar fick man se, men inte ta på ;-). Några spelningar från fredagen som är värda att nämna är: Architecture in Helsinki, var lite sådär ibörjan men kom igång i mot slutet. Lite trist att några av bandmedlemmarna har hoppat av, detta var en av de få spelningar som jag såg hela spelningen. Lyssnade lite på Salem Al Fakir, han e ju så gullig och bra! Laleh var gott lame, jag har kommit på att jag faktiskt inte gillar henne speciellt mycket. 2 låtar som är bra typ. Eagle of Death Metal var grymt roliga och bra, riktigt underhållande att titta och lyssna på. Hade inte hört dom innan. The Pogues avslutade kvällen och det var ju rena skämtet, shit vad full/hög sångaren var, haha.
På lördagen började jag inte förrän kl 19 och hann se en del bra band på förmiddagen. Hade tänkt att jag skulle se Florence Valentin, men missade det tyvärr pga lite dålig planering. Första spelningen ut var Shout Out Louds, grymt jäkla bra!! Och efter den här helgen har SOL fått en helt egen plats i mitt hjärta. Lyssna på låten Go Sadness, fantastisk! Devendra Banhart var en ny upplevelse för mig, gillade det! Moneybrother är ju Moneybrother liksom, vilket leende den mannen har! Regina Spector var också cool... Fick nöja mig med att lyssna på The Ark, Erykah Badu och Timo Räisinen. Erykah lät riktigt bra, skönt sound. Skulle sluta 02.00 på lördagen men lyckades att ta mig därifrån något tidigare...
Blev en 48 timmars dejt med en fantastisk människa... Den började med några öl med utsikt över hela avenyn och slutade någonstans i Kallebäck... En upplevelse som fick mig att inse värdet av mig själv... Nu vet jag vad för männsikor jag vill ha i mitt liv och vad för slags människa jag vill dela mitt liv med...
LOVE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar