Helvetet på jorden...

Igår var det torsdag och min första lediga dag på höstlovet. Min plan var egentligen att bege mig till Uppsala för att hälsa på lite vänner från back in the days. Jag skulle bo och sova hos min bror Arvid. Men fick ett mail från honom och där stod det att han skulle få annat tjejbesök och då fanns det liksom inte plats för mig... Lite trist eftersom jag hade ställt in mig på det, men jag förstår självklart Arvids val, vad gör man inte för lite kärlek liksom?! :-). Jag funderade en kort stund på om jag skulle bege mig neråt i landet i stället för att hälsa på Mia och Kalle. Men de ska bort imorgon så att bara åka ner fre till lör kändes sådär kul. Istället blev det en tripp till helvetet på jorden, Ullared. Några i min familj skulle ner och jag övervägde många gånger om jag skulle följa med eller inte. Var där förra året vid ungefär samma tidpunkt och det var inte en trevlig upplevelse. Jag sa då att aldrig mer Ullared. Men i brist på annan sysselsättning så hoppade jag in i bilen 07.00 som skulle ta mig till alla shopping galna människors paradis :-). Vi hade tur, det var ingen kö för att komma in men väl inne så började helvetet direkt. Det är inte så att man är försiktig när man kör sin kundvagn, utan man går fram som ett ånglok och struntar i om man kör över någons hälsenor. Jag blev av med mina ett antal gånger, det var sådär skönt. Jag hittade två fina lampor till mitt nya hem, som jag snällt fjäskade till mig från min mor och min mormor, man får inte vara dum :-). Köpte även en massa pysselgrejer nu inför julen och en massa billiga fina strumpor såklart! Denna gången nöjer jag mig med att säga att det är crazy att åka till Ullared, men att jag förmodligen kommer att hamna där någon mer gång i framtiden :-)

P.s Stannade vid ett väldigt mysigt fik i Kungsbacka på vägen hem, (hade en väldigt kaffetörstig moster i andra bilen) det återuppväckte känslan av att starta eget igen... Undra vilken gång i ordningen? :-)

Längtar så att hon kan dö...

Längtar, längtar, längtar, ja gud vad hon längtar!

Trötthet, sorg och frustration...

Jag träffade en kille i fyra månader typ och allt var verkligen toppen i de fyra månaderna. Visst det kanske fanns något sådär som man inte var riktigt nöjd med men som man ändå kände att man kunde leva med. Av den här personen fick jag värsta mysiga resan ner till Malmö i födelsedagspresent. Vi bodde i en junior svit (old style), man fick champange, frukt och det bästa av allt egna morgonrockar som man sedan fick ta med sig hem. Allt kändes och var bara så bra. Nu tre veckor senare är det inte så bra längre, nu är det nämligen ingenting alls. Anledningar (bortförklaringar, vita lögner you name it) som jag mår inte bra i mig själv just nu, måste fokusera på matten och att vara en bra pappa kom upp. Du får mig att må väldigt bra men det räcker inte... Just nu måste jag bara vara själv... Visst jag köper allt detta, men det som gör mig frustrerad och att jag känner mig jäkligt lurad är att när man säger att matten kommer att ta all mig lediga tid och ändå sitter på ställen som FB i flera timmar, så har man inte riktigt hållit sig till sanningen. Ett ställe som man faktiskt inte besökt så flitigt den senaste tiden. Det får mig att må lite smått illa... Varför istället inte säga att du, jag har inga känslor kvar för dig längre, du är inte rätt för mig. Istället för att dra en massa jäkla bullshit som man ändå inte kan stå för sedan. Jag blir bara SÅÅÅ TRÖTT!! Jag känner att jag riktigt kokar och därför måste jag skriva av mig lite. Mitt liv gick från det här













till det här...

På bara tre veckor, det är ändå ganska så bra jobbat... Om man inte kan bygga ett förhållande på gemensamma intressen, gemensamma värderingar, trygghet och grymt sex, vad kan man bygga det på då??!!

Life is a game, let's play!

Så kändes det i alla fall i fredags, då kände jag att livet bara låg framför mina fötter. Att det var jag som hade kontrollen helt och hållet över mitt eget liv, precis så som det alltid ska vara egentligen. Mitt liv har verkligen varit en bergochdalbana den senaste tiden, mycket som har hänt på väldigt kort tid och ganska så överraskande också. Men i fredags så var Helene i stan och kom väldigt lägligt för att muntra upp lilla Jessi :-). Planen var egentligen inte att gå ut (hade faktiskt dagen innan bestämt att jag aldrig mer skulle gå ut i denna stad, igen :-) ) men efter att ha varit på 15 års kalas hos min kusin blev jag grymt sugen på att ta några öl. Och Helene brukar inte tacka nej till öl, inte heller denna gång till min stora lycka :-) Vi gick först till O'Learys där jag grundade med en jäger och en öl, ett bra recept för en lyckad kväll måste tilläggas :-). Gick sedan vidare till Butler's där vi hamnade runt samma bord som ett gäng glada och trevliga killar. Det bjöds på mer shots och öl... Trevligt var det, mycket trevligt faktiskt. Men nu dröjer det nog ett tag innan Trollhättan får se mig ute igen... Lördagen var oooootroligt seg! Jag lyckades ta mig till golfbanan och gå min sista fadderrunda för säsongen. Gissa om det var blött och lerigt! Det gjorde ju så att man piggnade till lite, men sedan var det bara segt. Det blev slapp i Helenes soffa like back in the days, väldigt bra för själen... Å vad bra det är när Helene är här!! Tyvärr åkte hon tillbaka till Malmö idag... :-( Idag har jag känt mig lite blue... Söndagar är ju sådär upplyftande i vanliga fall så...

Kärlek...

Jag fattar inte hur man gör?
Vad e Kärlek?

Kärlek, Kärlek
Vadå? Jag fattar inte hur man gör?
Vad e Kärlek?

Å vad ska hända nu? Vad händer nu?
Jag vill ju att det ska vara jag och du
Å vilket ös jag blir ju helt nervös
Kan inte andas blir helt lealös
Och tåget bara går och rullar på

Pulsen bultar, jag vill bara gömma mig
Hjärtat säger ja men huvudet säger nej
Mera Kärlek
Vadå Kärlek?

Och tåget bara går och rullar på

Kärlek, Kärlek
Vadå? Jag fattar inte hur man gör?
Vad e Kärlek?!!

Golf...

... även kallat moderat bandy (ett uttryck jag hörde i torsdags när jag sa att jag skulle iväg och spela, eller spela kanske var att ta i ;-)). Men numera är det ju inte en sport bara för överklassen utan det har blivit en stor sport även bland oss "vanliga" människor. Jag trodde aldrig att jag skulle börja med golf. Dels för att det är väldig tidskrävande, tålamodsprövande och för att jag trodde aldrig att jag skulle få iväg bollen. Det har "tjatats" på mig i omgångar om att jag ska börja spela, men jag har aldrig riktigt känt för det. Men så en dag när jag satt på jobbet fick jag för mig att jag skulle ta grönt kort (det heter numer inte grönt kort, utan officiellt handikapp men det funkar typ på samma sätt). Jag ringde upp Onsjö golfklubb och frågade om det fanns några platser kvar på nybörjarkursen och det fanns det. Så för ett par veckor sedan påbörjade jag kursen och jag lyckades faktiskt träffa bollen första gången, haha. Jag har verkligen haft tur med vädret alla gånger jag har varit iväg och "spelat" så det har varit ett sant nöje varje gång. Trodde aldrig att jag skulle tycka att det var kul med golf. Får väl se hur det känns den dagen när regnet öser ner :-). Ska gå min första fadderrunda på onsdag, får se hur det går...

Swing!