Trötthet, sorg och frustration...

Jag träffade en kille i fyra månader typ och allt var verkligen toppen i de fyra månaderna. Visst det kanske fanns något sådär som man inte var riktigt nöjd med men som man ändå kände att man kunde leva med. Av den här personen fick jag värsta mysiga resan ner till Malmö i födelsedagspresent. Vi bodde i en junior svit (old style), man fick champange, frukt och det bästa av allt egna morgonrockar som man sedan fick ta med sig hem. Allt kändes och var bara så bra. Nu tre veckor senare är det inte så bra längre, nu är det nämligen ingenting alls. Anledningar (bortförklaringar, vita lögner you name it) som jag mår inte bra i mig själv just nu, måste fokusera på matten och att vara en bra pappa kom upp. Du får mig att må väldigt bra men det räcker inte... Just nu måste jag bara vara själv... Visst jag köper allt detta, men det som gör mig frustrerad och att jag känner mig jäkligt lurad är att när man säger att matten kommer att ta all mig lediga tid och ändå sitter på ställen som FB i flera timmar, så har man inte riktigt hållit sig till sanningen. Ett ställe som man faktiskt inte besökt så flitigt den senaste tiden. Det får mig att må lite smått illa... Varför istället inte säga att du, jag har inga känslor kvar för dig längre, du är inte rätt för mig. Istället för att dra en massa jäkla bullshit som man ändå inte kan stå för sedan. Jag blir bara SÅÅÅ TRÖTT!! Jag känner att jag riktigt kokar och därför måste jag skriva av mig lite. Mitt liv gick från det här













till det här...

På bara tre veckor, det är ändå ganska så bra jobbat... Om man inte kan bygga ett förhållande på gemensamma intressen, gemensamma värderingar, trygghet och grymt sex, vad kan man bygga det på då??!!