Det bästa som kunde hända!

Det sista som överger en är hoppet...

Jag var tillsammans med en kille för ett tag sedan, det tog slut för att vi liksom inte funkade ihop längre. Det tog inte slut för att känslorna försvann (inte för mig iaf) utanför att vi såg olika på hur ett förhållande ska vara. Men trots att vi bestämt att det skulle vara slut fortsatte vi att höras och ses ibland. Inte så bra kanske och inte så smart, men jäkligt svårt att motstå. Jag tycker om honom väldigt mycket, trots all skit som varit, konstigt nog. Jag vet att han innerst inne tycker väldigt mycket om mig också. Det är som att vi inte kan vara med varandra, men vi kan inte heller vara utan. Det är helt fantastiskt bra när vi ses, men inte så bra där emellan. Så har det varit under hela tiden vi känt varandra kan man säga. I alla fall, nu är det slut på det för alltid. E sa till mig i lördags när vi träffades ute att han tycker om mig och att jag är en väldigt bra tjej, men det kommer aldrig bli han och jag mer. Det gjorde jäkligt ont då, för någonstans hade man kanske hoppats att det skulle bli vi igen, eller kanske inte med tanke på att "vi" inte är så bra. Men nu när det gått några dagar och man har låtit det sjunka in så är det, det bästa som kunde hända. Att han sa det fick mig att inse att, nej det kommer faktiskt aldrig bli vi mer och det är lika bra det. Nu är det bara att släppa det och gå vidare. Känns otroligt skönt! Ut med det gamla och in med det nya! Livet känns ändå rätt gött just nu och det kan bara bli bättre. Vet att vissa dagar kommer att kännas lite extra jobbiga, men det är bara att lida, lida och lida så kommer det att gå över.

Det är dags att börja leva lite mer efter mitt motto : "You Only Live Once!