The "Bitch" Is In Da House, It's Not The Neighbourhood Whore Anymore ;-)

Min intuition slår sällan fel. Jag har en förmåga att känna på mig saker och oftast så stämmer de helt eller typ helt. Jag skrev i ett tidigare inlägg att det fanns vissa frågetecken kring den personen som jag dejtade, vi kan kalla honom Per. Jag skrev ju ingenting om det själva frågetecknet, men det tänkte jag göra nu. Per bor ihop med sin tjejkompis, vi kan kalla henne Erika, en tjejkompis som han gör typ allt med. Till och med deras föräldrar har varit med på ett hörn ibland. De har legat i samma soffa när jag kommit dit och då har han typ bett mig lägga mig emellan dem i soffan, helt sjukt om du frågar mig. Ja detta är bara ett axplock av det hela. Jag har stört mig som fan på detta och tog upp det med Per i förra veckan. Jag sa då att jag trodde att hon var intresserad av honom eftersom både hon och han blev på ett visst sätt när jag kom dit. Något som han då starkt dementerade. Det var efter det som själva pannkakan blev... Nu har det dock kommit fram att det är han som har känslor för henne! Jag kände ju på mig att det var något skumt med hela grejen eftersom han var typ besatt av att bo kvar ihop med henne. Men istället för att lägga fokus på att tycka det är knas utöver det vanliga, har jag lagt allt fokus på att störa mig på henne. Jag var lite fel ute, men ändå rätt... Jag fick dra det ur honom, men det kom ut till slut. Känns väldigt skönt att äntligen veta så slipper man lägga så mkt energi på det liksom. Jag tycker bara att det hela är så sjukt. Dra dit mig och hålla på när han är intresserad av henne liksom. Saken hör ju till den också att han inte vågar säga vad han känner till henne, för då är han rädd att hon vill flytta isär, haha helt sinnes! Och det ska ju vara jag som råkar ut för skiten också såklart. Nej nu får det fan vända snart! Så The "Bitch" är nog inte så bitchig som jag fått för mig, eller så är hon de och då förtjänar de verkligen varandra. Jag är inte bitter och egentligen inte arg heller, utan det känns som en sten lyfts bort från mitt bröst. Men jag kan inte hjälpa att störa mig lite och då känns det jäkligt bra att skriva av sig. Kanske inte så snälla ord, eller rätt sätt att utrycka sig, men jag är så jäkla trött på att vara snäll hela tiden och bara ta all skit. Någon måtta får det f_n va!